Ajöss och tack för fisken
Nu är det officiellt, bokat och klart.
Jag kommer hem tisdagen den 17:e juli.
Eller jag kanske borde säga; jag kommer försöka åka hem den 17:e. För inte nog med att jag måste försöka få ner alla mina ägodelar - som på något mystiskt vis förökat sig här i England - i min fina, röda resväska, jag måste även besegra hotet från terrorister som fått Londons alla flygplatser totalparanoida. Dessutom flyger jag med SAS och fortsätter sedan med SJ. Det är alltså bäddat för katastrof med förseningar och ersättningsbussar. Vi får väl helt enkelt bara hoppas att familjen känner för att stiga upp (förhållandevis) okristligt tidigt och skjutsa mig till Heathrow, så jag och min väskapåsäkeröver20kilo slipper ta bussen.
Men sen, när jag (förhoppningsvis) besegrat Ondskans triangel - SAS, SJ och Al-Qaeda - och sätter ner min fot på perongen i Mora klockan 19:36, då förväntar jag mig ett kungligt mottagande! Komplett med TV-team, laxsnittar, skrikande horder, George Clooney (du lovade, Anna!) och vimplar. Eller iallafall mamma, syster och en bil som är redo att skjutsa hem mig.
För nuuu kommeeer jaaag heeem! Om inte familjen kedjar fast mig i garaget för att hålla mig kvar, alt. visar sig tillhöra en hinduisk människoätande sekt ändå när allt kommer omkring. Densomleverfår.se
xxx
Fear not, milady! George slipar på sitt tal, barnorkestern övar för fullt, SVT har redan gjort provsändningar och kravallstängslena börjar monteras på plats i morgon. BBC och japansk tv har hört sig för om möjligheterna att sända internationellt. Kofi Annan ringde för ett tag sedan och ville veta om jag kunde fixa in honom - jag sa att jag skulle jag göra mitt bästa men kunde inte lova något. Och ja just det, jag tyckte laxsnittar verkade lite futtigt, så jag tog mig friheten att beställa rysk kaviar istället. Två lastbilar, det borde väl vara nog?
Markoolio någon?