The Force was not with me

Igår kom jag på den lysande idéen att jag skulle hyra film.



Dramatisk paus.


Men eftersom jag är jag och England är England så var det naturligvis inte så enkelt. Nej, nej, naturligtvis uppstod en rad olika problem;

1. Filmen.
a) Dom har för mycket film i uthyrningsbutiken. I-landsproblem så det bara tjuter om det, jag vet, men dom har helt enkelt för mycket film. Hur ska man rimligtvis kunna fatta ett bra beslut på mindre än en kvart?
b) Ska man en film ifrån "Biotoppen" som kostar några pence mer eller ska man ta en utav de "gamla" filmerna?
c) Ska man ha en film eller två? Men om man tar två filmer kan man lika gärna ta tre för det kostar bara en pund mer. Men behöver man verkligen tre? En film eller tre?
d) Sen ska man försöka hitta filmen som de hävdar är sorterade i alfabetisk ordning i gångarna. Pft. Jag behövde inte hyra någon film, jag var stjärnan i mitt eget Indiana Jones äventyr, komplett med labyriner, fällor och svåra beslut!

2. Snacks.
a) Den eviga frågan, snacks eller inte snacks?
b) Om jag köper snacksen i butiken så spar det mig den mödosamma resan bort  till Tesco (åh nej, femtio meter!), men å andra sidan kanske den lömska videobutiken lurar mig att betala överpris?
c) Vad ska man välja för sorts snacks?! Chips eller choklad? Eller kanske popcorn? Eller kanske någon annan form av godis? Är Pringles chips eller en helt egen kategori av snacks? Aaah! För många möjliga beslut!

Och när jag står där i kön med min film skulle man ju lätt kunna tro att äventyret är över, The End, och de levde lyckliga i alla sina dagar -- men ack vad jag bedrog mig... Mina damer och herrar, tillåt mig presentera the Queens hemland, te-drickarnas fristad och ett land jag drömde om att bo i när jag var liten, give it up for -- Eeengland!
För nej, det var naturligtvis inte så enkelt.

För det första; jag hade ingen legitimation på mig. Och vet ni varför? FÖR ATT JAG INTE HADE MIN STORA VÄSKA. Och den är för övrigt inte stor, den är perfekt! Jag tänker aldrig gå någonstans utan den igen, för ser ni vad som händer då!
Så som en snäll liten Lena spelar jag förvirrad tjej-kortet och säger till den unga asiatiska killen i kassan att han ska "hold on to that" och springer hem efter mitt pass.
En kvart senare kommer jag tillbaka, beväpnad med passet men tyvärr utan mp3-spelaren eftersom batteriet tog slut (tecken, någon?). Jag ställer mig snällt i kön igen och beväpnar mig med snacks (min film ligger bakom disken, och jag måste ju ha en ursäkt för att stå i kö, eller huuur?). Men nu då, nu är väl allt klart, tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig.

Det går inte att förneka längre, det här är inte Sverige. Det räcker inte med att knalla in med passet på OK/Q8 och få med sig en film ut igen. Tydligen så måste man vara medlem, upplyste mig mannen i kassan efter mycket förvirring och letande i datorn efter mina uppgifter. Ja-ha.  

Jag vet inte om det var för att mitt pass angav nationaliten "svenska", det faktum att jag hade klänning(sliknande sak) på mig, att jag såg mycket förvirrad ut eller för att jag hyrde Star Wars III - eller kanske samtliga - men efter det var alla mycket hjälpsamma. Mannen hjälpte mig bort till en annan kassa med en annan man där jag fick fylla i ett papper med massa detaljer. Mycket möjligt att jag i förbifarten gått med på att donera samtliga organ till Blockbusters. Innan min död.

Man nr. 2 tog mig under sina engelska vingar och med mitt nya fina medlemskort i handen fick jag smita förbi hela kön, mest tack vare ett högt "Michael, serve this young lady next, ey?" som på ett typiskt engelskt sätt vrålades ut över hela butiken. Men till slut stod jag, filmen, snackset och medlemskortet framför Michael - expediten jag haft ifrån början. Cirkeln var sluten. Det är möjligt att det krävs ytterligare procedurer för att få hyra film, men jag tror inte att Michael hade vågade presentera några nya problem för den lätt mordiska svenskan som inte ville annat än hem och titta på sin förbannade Star Wars III och äta sin choklad, så ut kom jag.
Och kanske viktigaste av allt - ut kom filmen.


Sensmoralen i följande blogginlägg är; "Gå aldrig någonstans utan din Stora Väska" eller "Flytta aldrig till England", välj själv!