Arabiska Jultomten
Jag släppte precis in en utav hotellets stamgäster till frukostrummet så att han skulle få sitt kvällskaffe, eller vad svinrika-araber-som-jobbar-på-banker nu dricker. Han ser precis ut som jultomten skulle göra om han var arabisk - lite lätt rultig runt magen men inte fet som en amerikan, välklädd i linneskostym (allt annat vore för varmt om man är en arabisk jultomte), alltid leende och med ett litet skägg.
Och precis som jultomten delar han även ut presenter. Det som senare visade sig vara en £50 (det måste väl ändå vara oartigt att genast inspektera sin dricks? Eller?) trycktes i handen under ursäkten att han efter 64 dagar(!) checkar ut på torsdag och det var utifall att "han inte skulle se mig sen". Det faktum att jag blir den som checkar ut honom brydde jag mig inte om att nämna! Först hade jag lite svenskt dåligt samvete, men med tanke på att han
1. har fru, hushållerska och barn på rummet samt är som jultomten och därför inte förväntar sig "gentjänster"
2. är arab och alltid ger dricks
samt
3. betalar drygt £30,000(!) för sin lägenhet vilket är löjligt mycket, så £50 är nästan toalettpapper
så gick det snabbt över! Men det här med att ta emot dricks känns väldigt osvenskt, för tänk om man faktiskt - håll i hatten! - var bra på sitt jobb. Nej, nej, nu yrar jag. Bäst jag går och tar en tugga till av min Mars-bar!
Och precis som jultomten delar han även ut presenter. Det som senare visade sig vara en £50 (det måste väl ändå vara oartigt att genast inspektera sin dricks? Eller?) trycktes i handen under ursäkten att han efter 64 dagar(!) checkar ut på torsdag och det var utifall att "han inte skulle se mig sen". Det faktum att jag blir den som checkar ut honom brydde jag mig inte om att nämna! Först hade jag lite svenskt dåligt samvete, men med tanke på att han
1. har fru, hushållerska och barn på rummet samt är som jultomten och därför inte förväntar sig "gentjänster"
2. är arab och alltid ger dricks
samt
3. betalar drygt £30,000(!) för sin lägenhet vilket är löjligt mycket, så £50 är nästan toalettpapper
så gick det snabbt över! Men det här med att ta emot dricks känns väldigt osvenskt, för tänk om man faktiskt - håll i hatten! - var bra på sitt jobb. Nej, nej, nu yrar jag. Bäst jag går och tar en tugga till av min Mars-bar!
Kilo
Kilo är runt sex månader gammal, väger prick 24 kilo - alltså en Kilo - och är hälften staffordshire terrier och hälften pitbull. Det kanske låter lite läskigt men han är jättegosig och söt, iallafall om man är partisk som jag. Att köttbenen kommer ifrån mig kanske också har med saken att göra... Han tycker om att sitta ovanpå min fina DKNY väska oavsett om det finns massvis med plats kvar på soffan, att ha dragkamper med trasiga fotbollar samt köttben. Och mig! Han har alldeles för mycket energi och ville inte sitta still när bilden skulle tas. John fick då rycka in och distraherade honom med att servera glass (till mig!), en testad och pålitlig metod för att skapa lugn och stillhet i hemma...
Vi tog honom till veterinären förra helgen och nu ska han överleva nära nog allt – kanske inte att äta upp all min Ben & Jerrys glass men säkert ett kärnvapenkrig eller två!