Det jag nu kommer att skriva kan komma att orsaka panik. Vissa av er kanske redan efter ett stycke slänger er på telefonen och ringer till min mamma. Andra kanske inte slösar en minut utan ringer omedelbart efter hjälp. Jon kanske rentav sticker ut huvudet utanför dörren och ser efter om himlen håller på att trilla ner. Jag vill därför passa på och försäkra er jag är vid mina sinnens fulla bruk, eller - det är lika illa som det brukar vara. Men håll i er nu, för här kommer det:

Jag är trött på godis.

Jag vet, det strider emot allt jag står för. Min passion för allt med hög sockerhalt är lika självklar som min opraktiska vägran att springa (med få undantag). Att Lena gillar godis är lika givet som Kalle Anka på julafton, så jag förstår om det rubbar er världsbild.

Men jag insåg det idag när jag vandrade upp och ner för godisgången på min granne, den giganstiska mat(ochalltannatdukantänkasbehöva)affären Tesco. Gång nummer 13 - nej, jag skojar inte. Det fanns verkligen ingenting jag var sugen på. Ingenting. Och på Tesco har de verkligen utbud. Men ingenting lockade; chokladen verkade tråkig, jag kunde inte bry mig mindre om bubblor som smäler i munnen, Starmix vadå, klubborna smakar ju bara plast ändå. Ingenting dög. Ingenting duger.

Jag tror jag ska ta en paus från godis, och komma tillbaka som sockerfinsmakare som importerar godis från Frankrike. Eller Belgien. Eller var de nu kan tänkas göra bäst godis. Då får jag ju helt plötsligt en alldeles egen konstig egenhet! Jag kan bli "hon-den-där-som-bara-äter-importerat-godis-ifrån-EttLandLångtBorta"! Ja! Hurra!


Rädda mig.

Det här är en såndär dag som är bra helt utan egentlig anledning. Jag tror det beror på det de kallar för "livskvalitét", för idag...

• är det onsdag. Lite lagom placerad mitt i veckan, inte nära måndagsångesten, inte nära helgstressen.
• har jag stekt svenska pannkakor till lunch och ätit upp dom medan jag gjorde dom. Det får man bara göra när man är själv.
• jobbar både A. och N. och jag får ha huset för mig själv, till skillnad från igår! Hurra!
• är det såntdär bra lite halvmulet, typiskt engelskt väder som gör att man kan lata sig inomhus utan dåligt samvete, men ändå inte helt förfärligt om man till slut måste ge sig ut.
• hittade jag en förpackningglass i frysen. Okej, att det inte var en så stor förpackning. Okej, att det var indisk glass. Okej, att dom tydligen tycker att saffran är en helt normal glassmak. Men den var öppnad och äten utav - fair game alltså!

Jaha, vad är nytt i Lenaland? Mycket. Viktigast är väl kanske att Anna åkt hem (buhuhu) och jag följer nog snart efter. Ett datum som jag funderat på är den 16 juli, vilket är ruskigt snart. Men allt kan hända, all is fair in love and war, vem vinner och vem försvinner. Intrigen tätnar...


Ja, det är blogginlägget beror helt på mitt dåliga samvete och har inget som helst ordentligt nyhetsvärde.