Oordnings-ordning.

Jag har insett att om det ska bli någon ordning på den här bloggen så måste det bli oordning. För annars kan jag ju lika gärna ha ett nyhetsbrev, så ofta som jag uppdaterar...  Alltså, jag ska försöka låta bli att känna som om jag måste redovisa varenda mystisk händelse och dag i hela mitt liv, eftersom jag då inte kommer ha tid att uppleva allt det där utan bara hinna sitta och skriva och rusa runt lite allmänt.

Det har varit varmt här, väldigt varmt. Varmt-i-kavajen-måste-ta-av-kavajen-varmt, något som var populärt bland de (manliga?) engelska bilisterna. Jag har till och med lyckats bränna mig i solen, hade på mig en svart tröja med rektangulär urringning vilket resulterade i att bröstkorgen var lite röd. Ehem. (Ja, Maria, det är nu du kan sätta igång och tjata om min urringning!) Ingenting som inte en t-shirt och lite lotion i någon dag kan ordna, dock.

Förhoppningsvis är min hud återställd till den grad att jag kan ha på mig den svarta tröjan igen på lördag utan att se ut som ett trafikljus. På lördag är det nämligen Högskoleprovet och jag vill ta Svenska Skolan med storm! Jag kan behöva min fina svarta tröja med tanke på att mitt tåg går ifrån stationen klockan sju (0700!) på morgonen - så vi får väl se hur fantastisk jag känner mig!  

Anna har f.ö. övergivit mig för Sverige. [crowd goes "aaaw"] Så nu får jag väl fylla dagarna med mina mystiska au pair-bekanta, kanske en fika med den lätt mystiska colombianska au pairen jag träffade i veckan? Vi får väl se hur desperat jag känner mig!

Jag ska även snart byta telefonbolag, så det borde gå att få tag på mig igen inom kort.


Nu står det lite indiska nudlar och väntar på mig i köket, så jag ska väl gå och göra processen kort med dom.
xxx

Tillägnat Marias braighet

Det finns människor som betyder mer än andra och som alltid kommer att göra det, så är det bara. Ingen religion eller inställning i världen kan ändra på det. Och så finns det människor som betyder mer än dom som betyder mer - och då mina damer och herrar, pratar vi avancerad kärlek!


Jag har en "hälft". Den är inte en "äkta hälft" och inte nödvändigtvis alltid en bättre - men likväl en hälft. Ingen jag känner eller kommer att känna kan någonsin konkurrera med det.
Jag har en syster.

Jag är två år och nio månader äldre (Tack för den födelsedagspresenten, mamma och pappa! Host host.), men dom två åren och nio månaderna kan inte ha varit mycket att ha, för alla mina tidiga minnen innehåller min lillasyster.
Hon kom in i mitt liv som en liten, ettrig, skrikande, rosa sak. Numera föredrar hon ju gult och har vuxit om mig, men annars är det inte mycket som har förändrats. Hon skriker och gnäller på mig när jag har gjort något hon inte gillar (a.k.a. "fel"), och jag låter henne. Hon är en av de få människor jag överhuvudtaget verkligen lyssnar på - och då menar jag inte på det sättet man suckar och gör som mamma säger!  

Hon är min äldsta vän. Kanske även en av de ytterst få som kan kvalificera in under titeln "bästa vän". Vi känner varandra så väl att vi bara behöver utbyta en blick i "svåra" eller märkliga situationer för att veta vad den andra tänker. Det var visserligen länge sen vi verkligen bodde ihop, och nu när jag flyttat bor vi ännu längre isär - men ärligt talat så spelar det ingen roll. Hon är en av de få människor jag ständigt tänker på och bryr mig om och jag vet att avståndet inte kommer förändra något på det stora hela.

Du och jag var ett lag redan från början, Maria, och vi kommer att fortsätta vara det ända fram till Slutet. Jag ser fram emot att få höra dig skratta åt mig när jag funderar på att ge mina barn märkliga namn de kommer hata mig för. Jag ser fram emot att alla de miljoner hysteriskt rolgia skämt vi kommer kläcka. Jag ser fram emot att få bli gammal med dig.

Kort sagt, du är fantastisk. Inget jag någonsin kan skriva eller säga kan berätta för dig hur mycket du betyder för mig och hur underbart bra jag tycker du är. Men om du någonsin behöver en kroppsdel så finns det massvis som ligger här och skräpar!

Förlåt, Maria, för att du inte fick en mer framträdande roll på min "Lista: Saker jag saknar".
Jag var orättvis och gjorde fel. 


Många pussar.


-- förresten, det var väl aldrig någon tvekan om jag skulle komma på din student, frågan var ju bara hur det var med flygen. Det har ju varit bestämt i över en månad att jag kommer - gud vad du är efter!


Lista: Saker jag saknar

#10 Svenska killar
Let's face it, folk från England är vänligt uttryckt "inte speciellt snygga".

#9 Kassor
När man står i kassan med sina varor och de som brukligt rullat förbi kassörskan brukar de snällt och på ett kaosartat prydligt sätt (varför är mjölken sist och äggen först?! Iiih!) lägga sig i det söta lilla facket längst ner i väntan på att få hoppa ner i påsen. Här i England sysslar man inte med två separata fack för varor, nej nej, här har man bara ett. Jag upprepar mina damer och herrar; ett (1). Behöver jag då förklara varför min livstid förkortas med ett halvår varje gång jag handlar? Speciellt eftersom plånboken alltid är omöjlig att hitta, plastpåsarna omöjliga att  "öppna" och personerna efter mig i kön alltid ser sådär engelskt uttråkade men samtidigt stressade ut.

#8 Språket
Svenska är fint, alla kategorier, alla dialekter (nästan). Och det är rackarns så mycket finare än någon förbaskad cockney.

#7 Vädret
Åh, ljuva svenska väder! Visst, det är pisskallt 350 dagar om året, men man vet alltid vad man får! Här kan dagen inledas med ett tjockt, grått dimmlager som får mig att vilja krypa ner i sängen igen, för att sen vara strålande solsken med temperaturer som gjorda för att mysiga med glass i solen (check!) för att sen utan förvarning ändras till något som påminner om tropiskt regn med hagelskurar. Jag lämnar inte huset utan paraply, ett stormkök, en veckas förråd av konserver och en overall godkänd av NASA.

#6 Naturen
Jag kommer från landet. Så är det bara. Och nu har jag bytt bort mitt vackra Dalarna emot ett avgasfyllt asfaltslandskap. Kamikaze-ekorrar är lika vanliga som lyxbilar - jag är inte ens imponerad längre... Maskrosor är det enda levande förrutom träd, gräs och enstaka påskliljor. Jag brukar tillbringa tid i parken när jag kan, för att fylla på natur-kvoten. Stadsliv är överskattat, pft. Fast jag måste medge att ekorrarna är söta.

#5 Pengar
Svenska pengar, åååh! Aldrig mer ska jag klaga på femtio-öringar! Fantastiska mynt! Ljuva mynt! Stora mynt! Här finns det en helvetisk jävla förbannad uppfinnig som består av ett mynt till ett värde av en pence (en eller ett pence, någon?)! Nils Karlsson Pyssling skulle ha svårt att hitta myntfan i plånboken! När betalar man med det?! Aldrig säger jag, aldrig! Jag får snart skaffa en stor kista á la Pippi för att förvara all växel. Dragkedjan i min plånbok har redan gett upp, vilket resulterar i ett tjockt myntlager i botten av min väska. Det leder även till andra problem, se punkt 9.

#4 Dumle
Jag har aldrig tidigare varit en Dumle-fantast, men nu kan jag helt plöstligt inte sluta tänka på det! Varför har dom inte Dumle här?! Send more Dumle.

#3 Min dator
Nog för att en ny fin bärbar dator borde finnas inom den närmaste framtiden (håll ut!), så blir det aldrig riktigt samma sak som min söta lilla stationära som brummar oroväckande helt utan anledning då och då. Jag saknar till och med "mina" felmeddelanden.

#2 Släkt och vänner


#1 Mamma
Kommentarer är i det närmaste överflödiga. Det "minsta" vi har setts under mina 19 åriga liv är på helgerna, och det i princip varje helg, med undantag för lite resor och dylikt. Och nu har jag inte träffat henne på jättelänge! Jag är inte rädd för att säga det; Mamma, jag saknar dig! Massvis! Ta med dig Lillstrumpa och kom hit! Marsch pannkaka! Utropstecken!


Men trots allt; England är fantastiskt. Jag ångrar inte att jag åkte hit.


xxx