Temat på min blogg har börjat luta mer och mer åt "Hur England är konstigt", och med detta i åtanke tänkte jag dela med mig av min senaste stalker.


Det hela började med att min telefon ringer, så där som bara telefoner kan. Och jag svarar med ett artigt "Hello?", så där som man bara kan på engelska.
Är det prins Charles som ber mig närvara vid en bankett på slottet? Nej. Är det David Beckham som vill ha en ny nannie att vara otrogen med? Nej. Är det jultomten som vill be om ursäkt för att han aldrig dök upp på julafton? Nej. Är det -- Ulf? Nej (det finns en Gud!).

Mina damer och herrar, tillåt mig presentera -- MobilMarodören(tm).

Mitt artiga "Hello?" möts av en helt obegriplig svada från någon som verkligen tror på det där med multitasking; tvn hörs högt i bakgrunden, bestick skramlar och ett samtal förs med någon annan samtidigt som personen pratar med mig! Eller tja, pratar är väl att ta i. Vi kommer iallafall fram till att de söker någon Steve, och att de har ringt fel nummer. Det trodde iallafall jag, så jag lägger på. Men sen börjar det -- sms:en.
Ni ska nu få ta del av meddelanden som förbryllat mig i flera dagar (med felstavningar och allt). Jag förstår
ingenting. Noll. Nada. Nichts!

Nummer 1: "Ha if u had a brain u could have had my 4one U MOOSE". Saaay what?!
Nummer 2: "its my 4one where r u"
Nummer 3: "do u live in england? coz i know a man with a dog down the road from the bus stop"
Och efter några dagars uppehåll,
Nummer 4: "Hi d hi camper hows the 4one cymry"
Nummer 5: "In the word's of the virgin mary come again?"
Efter det surade jag till och bestämde mig för att skicka något lika suspekt tillbaka istället för mina pedagogiska, artiga "Who are you and how did you get this number?". Det blev ett "42" och det verkar ha varit det magiska ordet för att få personen att sluta. Naturligtvis är England England och har inte de fantastiska sakerna som "hitta.se" eller något annat sätt att få reda på vems telefonnummer det är.

Hur hittar dessa människor mig?!